två föräldrar INTE en självklarhet tvillingar eller inte

Det här är texten jag skriver utifrån. Om någon skulle vilja läsa i sin helhet. Läs här.

Det är en text som i grunden tar upp väldigt bra saker. Saker som att man bara får föräldrar dagar för 1,5barn som tvillingföräldrar. Det i sig är något jag håller med om är fel och väldigt beklagligt. Så i den delen håller jag helt och fullt med. Det är argumenenten i slutet av texten som gör mig ledsen.

inte en egen trygg famn att tröstas mot. En vuxen per barn i deras första levnadsår, precis som en "enling".

Som flerbördsförälder vet man att det finns ett mycket större behov av att, under barnens första år, faktiskt ha båda föräldrarna hemma tillsammans, då det är två barn som ska få sina behov tillgodosedda på samma sätt som ett barn och det kan inte endast en förälder göra. Både för barnens skull men också för att minska stressnivån för flerbördsföräldrar.

Det här är något som sliter i mig varje dag. Att jag är ensamstående med två innebär att jag får tillgodose mina barns behov på ett helt annat sätt. Dem kommer växa upp på ett helt annat sätt än den norm familj med både en mamma och pappa. Att det oftast anses som en självklarhet gör mig lite ledsen. Sällan man pratar om situationer utifrån en ensamståendes perspektiv.

Jag är troligt stolt och trygg i mitt föräldraskap och jag skulle inte byta vår vardag mot någonting alls. Sen att vi har otroligt bra stöd och hjälp av framför allt mina föräldar förändrar ju inte faktumet att jag spenderar otroligt mycket tid själv med dem.

Jag går dagligen runt och funderar på hur jag ska prioritera dagens utmaningar för att se båda tjejerna och deras behov. Något jag fick lära mig tidigt och som varit lite av en nyckel i mitt föräldraskap är att dem inte tar skada av att vara lite ledsen. Hade jag inte fått höra det väldigt tidigt och valt att ha det som ett ledord i våran vardag hade dagarna sett helt annorlunda ut och jag hade mått otroligt dåligt.

Att jag inte kan ge mina barn en egen trygg famn att trösta sig mot är ju delvis sant men dem får samma trygga famn att dela på. Dem kommer från start ha lärt sig att dela med sig och vänta på sin tur. I vårat hem kan jag inte alltid komma springande exakt då saker sker.

Har även lärt mig att lyssna av vad det är för typ av gnäll om det är akut jag har ont gnäll eller om det mer är uppmärksamhets gnäll. Det är liksom två olika saker och två olika behov. Och det är ju saker som jag så klart prioriterar olika.

Att alla barn får sina behov till godo sätta på samma vis är inget man ska ta för givet. .För det ser inte ut på samma sätt i alla familjer. Och så länge inte barnen tar skada av det så är det okej. Jag kommer alltid göra precis allt och lite till för att mina små ska få en trygg och bra uppväxt. Och det vet jag att mina närmaste också kommer bidra till.

Att växa upp med båda sina föräldar anser jag inte alls är en självklarhet oavsett om man har ett eller flera barn.

Ni som följer mig och läser det jag skriver här har kanske fått en liten inblick i vårat liv och våran vardag. En vardag som kanske sticker ut från Normen. Men det är inget som direkt stör mig. Jag vet att jag gör allt för mina små och det är det ända jag kan påverka. Vad andra tänker och tycker är upp till dem.

Man väljer inte att få tvillingar, det är en vinstlott man drar och något i alla fall jag är otroligt tacksam över. Lika tacksam är jag över dem personer jag och mina flickor har närmast oss. Utan er hade det livet med småttingarna varit en helt annorlunda grej.

Elin Burman
Lev livet i dag för i morgon kan det vara för sent.
Alltid sakna aldrig glömma.


Gillar