Två dödsfall i Sveriges historia

Det som hände i helsinborg i söndagen den 30 Mars 2014 är helt oförklarligt. Men tyvärr är det inte första gången. Det första fallet var 2002 då Tony Deogan fick sätta livet till. Skillnaderna mellan dessa två händelserna är att Tony var där för at slås. Han var där för att slås och ingick i IFK Göteborgs hulliganliga. Han viste vad han gav sig in på. Den 43åriga pappan som dog i söndags var enbart där för att se fotboll och stödja laget i hans hjärta. Två skilda händelser med två olika bakgrunder.

Två personer har under årenslopp fått sätta livet till pga fotbollens våld. Det är två personer för mycket. Att det inte hänt mer sen det första dödsfallet 2002 är helt oförklarligt. Det har ändå gått 12år sen den första händelsen. Det är inte bara fotbollens ansvar utan det är även ett problem som samhället och bär ett ansvarför. Det finns också ett personligt ansvar där man som indevid har en del i detta. Att samverka för att få bukt på detta problem tror jag är ända sättet att få en lösning på detta problem. Tror inte den lösningen är att bara spela inför sina egna supportar. Tror inte på att man ska straffa alla supportar. För det får vi inte glömma att dem allra flesta supportarna gör ett fantastiskt jobb på läktarna och sprider en underbar stämmning. Ska man då låta dem mörka krafterna segra? Kan i dagens läge vara glad över mitt beslut att inte engagera mig aktivt i fotbollen på samma sätt som jag i vinter varit aktiv inom ishockeyn. Det är helt enkelt inte värt det. Hockey arenan i sig är väl inte 100% fritt från denna promelmatik men det finns inte heller på samma vis som inom fotbollen. Idrotten är inte värd att känna sig otrygg för. Idrotten är inte värld att dö för. Men samtidigt ska man kunna gå på idrott och känna sig trygg, Man ska kunna känna enbart glädje. Låt idrotten segra och dem goda krafterna få fortsätta verka ute på våra arenor.

Elin Burman
Lev livet i dag för i morgon kan det vara för sent.
Alltid sakna aldrig glömma.


  • Vardag

Gillar

Kommentarer