Tankeställare

För en tid sen kom jag av en slump i kontakt med en person vars öde fick mig att tänka till. Han berättade sin historia i ett tränings forum på Facebook. Hans historia började med en infektion. En infektion som ledde till något betydligt mycket värre. Jag kontaktade honom senare för att jag kände att jag ville dela hans historia, främst för att få andra att tänka till. Tänkta till vad man faktiskt utsätter sin kroppen för.

Att man vid ansträngning med en infektion i kroppen faktiskt sätter sitt liv i fara.

Jag har även med tillåtelse av berörd person valt att dela hans berättelse. Här kommer den oklippt och oredigerad.

Vill börja med att de här är inget tyck synd om mig inlägg ,de ska heller inte ge er rädsla för träning .
Jag har själv satt mig i den sitsen men vill få er att tänka efter med, de som många skriver om nu i förkylnings tider mm .
Alltså träning vid sjukdom.
Jag har gjort misstaget för 12 år sen och träna med en infektion i kroppen , resultatet av de vart en lång historia tyvärr . Men vi gör den kort så alla orkar läsa klart .2006 träna jag som sagt med en infektion i kroppen och fick hjärtmuskelinflammation , jag vart riktigt dålig då läget var till och med kritiskt på hjärtintensiven . Men jag rede ut de och kom tillbaka dock dröjde de nästan 6 år innan jag våga träna igen . Men tyvärr verkar inte strulet sluta där utan för 2,5 vecka sedan vart jag hastigt dålig , ont i bröstet och trött och orkeslös , de visade sig att vänster kammare i hjärtat inte jobbar som den ska . De läkarna misstänker är en följdskada från hjärtmuskelinflammation som jag gått med sen dess . Jag fick tillbringa ytligare 8 dygn på bland annat hjärtintensiven i Linköping.
Jag var 20 år när jag vart sjuk är 32 nu de stör mig något fruktansvärt att jag åkte träna den där novemberdagen 2006 , jag kommer få leva med de resten av mitt liv , jag får äta medicin resten av mitt liv för den träningen . Allt bara för jag inte kunde vila några dagar extra . Så snälla tyck inte synd om mig nu utan ta tillvara på de jag skrivit . Jag får leva med de här nu men se till att inte du hamnar i samma sits som jag
Ni har en kropp så var rädda om den.


Med det här vill jag lyfta fram hur fel det faktiskt kan gå och att det faktiskt kan gå så långt som bli en lek på liv och död.

Men en sak ska man ha i åtanke. Ingen känner din kropp så bra som du. Det är endast du som vet vart just din gräns går och vad din kropp klarar av.

Med det i bakhuvudet kan jag nästan bli lite ledsen på det råd och riktlinjer som förekommer i flertalet forum på nätet.

För mig är ända vägen att lära känna sin kropp och vart just ens egna gränser går. Och framför allt våga känna efter och vila då kroppen säger till.

Elin Burman
Lev livet i dag för i morgon kan det vara för sent.
Alltid sakna aldrig glömma.


Gillar

Kommentarer