Mitt perspektiv - min åsikt

I dag tänkte jag skriva om något som jag sist jag skrev om det fick väldigt mycket skit för. (det va i ett forum på Facebook)- Därför tänker jag skriva ett blogginlägg om det för här på bloggen är det ju trots allt jag som skriver och skriver om exakt det jag vill. Även i ett forum på Facebook bör jag kunna ha min åsikt och bli respekterad ändå men det verkar uppenbart inte alltid fungera så.

Det jag vill ta upp och som jag ser blir mer vanligt är mammor (detta händer i diverse mammagrupper) Som sitter och beklagar sig över hur lite barnens pappa hjälper till. Hur mycket dem får tjata för att få 10 min egen tid. Att fadern inte tar egna insiativ med barnen osv.

Jag kan tänka lite så här. Varför sitter man och beklagar sig i en grupp på Facebook i stället för att försöka få till en förändring med den andra det gäller? Varför lägga tid och energi på att förklara för alla hur jobbigt det är att inte få gå på toa i lugn och ro?

Varför detta är något jag tar upp är för att jag vill förklara hur det ser ut för mig. En ensamstående mamma med två små. En ensamstående mamma som i bland inte får äta sin middag innan klockan passerat 21. En mamma som får kasta sig in i en kall dusch för att tiden inte finns tid för att vänta tills vattnet blivit varmt. Som alltid slits av tanken att måste välja vem av sina barns behov man ska tillgodose först.

I bland är det en sorg att det inte finns någon delaktig pappa till mina tjejer det ska jag inte sticka under stolen med. För i bland är det jobbigt att vara ensam i föräldraskapet. Att inte alltid behöva ställa kidsens behov mot varandras.

Det jag kan uppleva då dessa inlägg plockar upp är att jag upplever det som att man kanske borde fundera att vara tacksam för att det verkligen finns en andra part. Att man faktiskt har någon där. Att då sitta på Facebook i stället för att faktiskt ta tag i det som man upplever som ett problem tycker jag bara är sorligt. Pappan kan inte vara där och försvara sig och varför det är som det är. Och det tycker jag bara är så fel.

Många gånger river dessa inlägg även upp sår hos mig. Sorgen över att vara ensam finns där stundtals. Även om jag har världens bästa föräldar och värdens finaste vänner runtomkring mig så är det så. Jobbiga nätter där både behöver mig tex. Där man slits mellan det två finaste man har i sitt liv. Då hade man velat vara två. Två som kan ge samma kärlek till dessa små. För kärleken till ens barn är något speciellt och något som bara en förälder kan ge.

Det jag vill komma fram till är att ta inte din partner för givet. Och är det något som du stör det på sitt inte bakom skärmen utan ta tag i det tillsammans.

Elin Burman
Lev livet i dag för i morgon kan det vara för sent.
Alltid sakna aldrig glömma.


Gillar

Liknande inlägg