Livet på distans

​För drygt 4år sen kastade jag mig ut på ett äventyr. Ett äventyr utan egentlig eftertanke. Lämnade allt som då  var trygghet. Jag tog mina prylar och flyttade till en ny stad över 60 mil från det som fram tills dess varit mitt hem.  Så här 4år senare har jag byggt upp en ny trygghet, utan att för den skull lämna det som var.

Så klart har det funnit tider då man bara vill ge upp å flytta tillbaka till det gamla, stunder där hemlängtan och längtan efter familjen varit brutal.  Efter ett tag vänjer man sig vid att längta och sakna. Stunderna då man åker hem och träffar alla igen blir då en otrolig energikälla.

Men det finns också sidor av det här som jag aldrig kommer vänja mig vid. Det är då det händer mina nära och kära något. Känslan av att i dessa lägen vara långt borta kommer jag aldrig vänja mig vid. Att bara vilja finnas där. Det är då det nästan känns som att man lever i en annan värld.

Man får sig en tankeställare att man måste ta vara på tiden och aldrig någonsin ta något för givet. Framför allt stunderna med dem äldre. Dem stunderna kommer inte igen.

Till min älskade fina farmor, jag hoppas du snart är tillbaka hemma hos farfar och mår bra igen. 

Elin Burman
Lev livet i dag för i morgon kan det vara för sent.
Alltid sakna aldrig glömma.


Gillar

Kommentarer