känslomässig berg och dalbana

​Att veta vad man vill men inte se vägen ditt kan vara det mest frustrerande som finns. Att alltid vara beroende av andra. Att människor ska fatta rätt beslut är avgörande.  I bland kan jag hata mina diagnoser. Jag hatar dem för att dem gör mig till en svag person som jämt är beroende utav andra och att dem gör sitt jobb rätt och fattar rätt beslut. Att vara beroende av andras beslut i en fråga som varit så ifrågasatt. Det är inte lätt. Jag måste få en nystart känner jag nu en nystart för att kämpa för det jag tror på.

Jag är en jävel på att sätta ditt ett leende då det behövs, en jävel på att alltid försöka vara glad och positiv. Det är fan inte alltid lätt men jag är bara så som person.

Det som ser bra ut utifrån kan se helt annorlunda ut från insidan.

I morgon skall jag fixa med lite papper. Papper som kan bidra till en positiv förändring. Just nu vågar jag varken hoppas eller tro på det. Blir bara besviken då det kommer ett avslag. För jag förväntar mig inte att det ska vara lätt, hoppas bara inte att det ska vara lika svårt som sist.

Att ha en sådan inre stress över saker att man inte sover på nätterna. Kommer inte i håg senast jag somnade före 00.00. Släng på näst intill ständig spänningshuvudvärk/migrän på det så har du mitt liv just nu.

Folk brukar ifrågasätta hur man kan vara så aktiv och träna som jag gör även om jag mår så här. Tja finns ett lätt svar: det är där jag hämtar min energi.  Det är tack vare träningen och framför allt Innebandyn som jag orkar vara så pass glad och positiv. Så snälla folk där ute, döm inte innan du vet hur det ligger till.

Elin Burman
Lev livet i dag för i morgon kan det vara för sent.
Alltid sakna aldrig glömma.


Gillar

Kommentarer