det här med att vara en supermamma

Jag får ofta höra att jag gör ett sådant bra jobb med tjejerna och att det ska vara så svårt och komplicerat att vara ensamstående med tvillingar osv. Att personen i frågan aldrig skulle klara av det osv.
Det är en stor och fin komplimang så klart att jag gör ett bra jobb med tjejerna osv. Det jag kan tycka är lite vad ska man säga typ provocerande är kommentaren att andra inte skulle klara av det.

Att få tvillingar är ju i grunden inget man väljer, det liksom bara blir. Och hamnar man i den situationen så löser man det. Och så är det bara. Man vrider och vänder på saker och får ta aktiva beslut och konstant prioritera och lösa problem. Men det är också så livet är.

Och tro mig jag är inte alltid en supermamma och jag är inte alltid glad och positiv. Det finns lägen där även jag sätter mig ner med gråten i halsen. Men i slutändan är det ändå dem glada positiva saker som tar över.

Sen tror jag att alla mammor är supermammor åt just sina små. Att jämföra mammor och barn mot varandra tycker jag är ren skam. Alla har vi olika förutsättningar och är på olika ställen i livet.

Att få tvillingar och se dem växa upp är utan tvekan det finaste livet har givit mig och något jag är väldigt stolt över. Dem kommer alltid ha varandra och jag kommer alltid ha dem. I alla lägen och i genom allt.

Elin Burman
Lev livet i dag för i morgon kan det vara för sent.
Alltid sakna aldrig glömma.


Gillar

Liknande inlägg