Denna bild är på jag och min yngre syster. Vet inte exakt hur gamla vi var men vet att den är tagen ute i stugan hos farmor och farfar. Vi hade ett gäng bra sommrar som vi spenderade till större delen där ute. Det var otroligt fina sommrar måste jag säga. Kan bara komma i håg bra minnen från det sommrarna. Lugnet att vara där ute och inte ha några måsten. vilket man kanske inte hade ändå i den åldern. Men att få vara tillsammans alla, mamma, pappa, farfar och farmor och bara mysa. Det var härliga sommrar, det var det verkligen.

Det här är något som faktiskt inte ligger allt för långt bak i tiden men det är fortfarande något som jag var och fortfarande är väldigt stolt över. Att jag trots mina digagnoser och motgångar lyckades gå ut gymnasiet med betyg och poäng som gav mig rättigheten att söka vidare till universitet och högskola. Det utan någon som helst anpassning i skolan.

Tror aldrig jag har varit så stolt över mig själv som jag var den dagen. Det var slutet på en kamp och början på något nytt. En av dem starkaste nycklarna till att jag faktiskt lyckades med det trots allt måste varit min envishet. Jag lyckades med det som många helt utan diagnoser inte lyckas med. Att gå ut gymnasiet med ett gymnasiebetyg. Jag kämpade ända in i det sista. Tror jag gjorde sista omprovet dagen innan betygen skulle skickas in. Jag klarade det.

Gårdagen bjöd på tvspels kväll och förre det par middag och innebandy, blev ändå en helt okej och lugn kväll. Gick i säng där vid halv 2 vilket var väldigt Har just gjort mig i ordning och ska snart i väg på stan för att sedan ta mig en sväng bort på bandyplan och titta på när älsklingen lirar kval till division 1. I kväll är det också sista grundserie matchen i elitserie hockeyn sen väljs kvartsfinalerna blir spännande hoppas på serieseger för mitt älskade hv71. Men vi får se. ne nu ska jag nog börja dra mig innan batteriet i datorn tar slut.