Att kunna ta beröm och att våga tro på sig själv

Jag är en sådan person som är väldigt självkritiskt av mig. Då menar jag väldigt självkritiskt. Väldigt sällan jag kan se att jag gjort något bra.

Detta i kombination med att vara lagidrottare blir ganska komplicerat. Att dela upp lagets insats vs min egna insats . Det gör det jätte svårt att vara nöjd över det jag själv faktiskt gör.

Jag är inte van att höra att folk tycker jag är duktigt eller gör någonting bra.

Får jag beröm kommer alltid tanken. Så säger du bara för att vara snäll. Alltid samma visa. Känns nästan jobbigt att vara bra på någonting, kan liksom inte ta åt mig av det folk säger.

Jag har nu hamnat i ett lag där man efter varje träning får höra något positivt. Och det kan vara svårt för en som mig som aldrig riktigt trott på varken mig själv eller det jag gör. Det är något jag jobbar med.

Men samtidigt är det en häftig känsla som jag är otroligt tacksam för.

Att jag har har hittat så rätt i någonting som är så sjukt svårt för mig. Jag är inte gjord för att hålla på med lagidrott, jag är inte gjord för att fungera i grupp. Därför är jag så jävla stolt över vart jag är i dag med min idrott. Att jag gång på gång visar att bara man vill så går det.

Men det är inte bara tack vare mig utan även tack vare folk i min omgivning. Folk som väljer att plocka fram det som är bra hos mig. Det gör att jag växer. Att känna förändringen är otroligt häftigt. Att känna att man gör något bra för en grupp. Jag är inte bara där för att delta utan även för att göra skillnad.

Säsongen har inte ens börjat än och jag har redan gått hem med en positiv känsla i kroppen fler gånger än jag gjorde på hela förra säsongen. - Tack gänget.

Elin Burman
Lev livet i dag för i morgon kan det vara för sent.
Alltid sakna aldrig glömma.


Gillar

Kommentarer