I närmare 5år har jag bott nästan 65mil från nära och kära. 5år av att inte ha någon nära. 5år av att klara sig till 110% själv. Det är ett val som alltid varit mitt och som fram till för ca 6 månader sen alltid känts rätt. Under den tiden har jag sagt att jag aldrig skulle kunna se mig att flytta tillbaka. Att jag aldrig skulle kunna se mig som Umebo igen. Men något har förändrats?

Fram till för 6 månader sen var det aldrig riktigt den här längtan efter att åka upp, och då jag väl gjorde det så tog det max 4 dagar innan det blev en stress av att åka ner igen. Den stressen har närmast förvandlats till en ångest av att återvända.

Först och främst handlar det om att hitta ett inre lugn, en plats som man kan känna sig till ro på. En plats utan stress där man kan må bra på. Har under mina senaste besök i Umeå insett att jag mått så sjukt mycket bättre där och varit så sjukt mycket lugnare. Det i säg är inte så konstigt då Stockholm är en stad som har sjukt mycket högre tempo över lag. Det var också det som lockade en gång i tiden. Men då folk som inte känt mig så speciellt länge faktiskt kan se på mig att jag är stressad då är det något som inte stämmer helt.

Det handlar nog också en hel del om det man går minste om, jag går minste om mina mor och farföräldrars sista år. Går miste om närheten till det som faktiskt i slutändan betyder mest vilket är familjen.

Samtidigt som jag är rätt klar här så är det mycket tankar som snurrar runt. Att slita upp det man har byggt upp för en förändring som man inte har någon aning om hur det blir är inte det lättaste. Det är tvärtom skit svårt.

Att tänka karriär och det jag vill jobba med är kanske det som hållit mig kvar så pass länge som det ändå gjort.

Vill till sist klargöra ett par saker. Detta är inget som vuxit fram med någon annan människa i åtanke utan en känsla som vuxit inom mig det senaste halvåret. Det är även inget som är spikat i sten utan just i dagsläget bara känslor. Det har tagit mig 6 månader att ens nämna det här för någon. Som sagt bara tankar och känslor just nu.

Elin Burman
Lev livet i dag för i morgon kan det vara för sent.
Alltid sakna aldrig glömma.

Så här har jag tillbringat dagen fram till nu. Efter gårdagens fotbollsdrama som jag såg nere på stan med en polare är jag helt slut. Såg en del av Englands match med men gav upp efter 30 min då jag var så sjukt trött. I dag blir det ett lite llättare cardo på gymmet då kroppen verkligen är helt slut på energi.

När kroppen är trött så sätts den mentala delen av träningen på prov. Då handlar det bara om hur mycket man pallar mentalt och att hitta alternativa vägar. För jag anser att alla träningspass som blir gjorda är bättre än dem man ställer in helt. Vist är det sur då det inte blir som man tänkt sig i planeringen men det gäller bara att lägga om och köra på.

Elin Burman
Lev livet i dag för i morgon kan det vara för sent.
Alltid sakna aldrig glömma.

Den senaste tiden har det varit en het debatt angående musik med tveksam text som trots det blivit publicerat på Spotify. Vilket i sig är så jävla sjukt, att man inte stoppar det innan det får den spridningen i ett så pass stort forum.

Det är egentligen inte det jag tänkte ta upp i det här inlägget. Det jag tänkte skriva om är det som sker då det väl passerat spärren och ligger uppe på våra olika plattformar.

Jag har svårt att förstå varför man matar skaparna bakom detta vidriga material med den publicitet som dem faktiskt får. För mig är det bara att mata dem med energi och resurser för att fortsätta.

Vist jag förstår att man vill framföra ett budskap och ta avstånd från det. Men jag tänker att man kan röra sakfrågan utan att ge skaparan den energi och kraft som ett klick på youtube och en lyssning på Spotify faktiskt kan ge.

För oavsett om du lyssnar på låten på Spotify eller kollar på ett youtube klipp osv med avskys så genererar din lyssning/visning i förläggningen att skaparen kommer kunna fortsätta.i

Ingen artist kommer kunna leva på sin musik så länge den inte får många lyssningar och publicitet. Jag skriver Publicitet för att det inte enbart är bra publicitet som bidrar till att kreatörer av olika slag kan fortsätta med det dem gör. För i statistiken syns våra lyssningar/visningar som enbart just det lyssningar/visning det syns inte om det är en positiv eller negativ upplevelse bakom det. 

Så detta är något man bör tänka på. Hur man visar missnöje och vad man faktiskt indirekt bidrar med, till det man försöker ta avstånd i från. 

Elin Burman
Lev livet i dag för i morgon kan det vara för sent.
Alltid sakna aldrig glömma.