Ofta syns det inte, det är helt enkelt något som finns inom mig. En sjuk frustration helt enkelt som bottnar i en sjuk vinnarskalle. En vinnarskalle som aldrig någonsin är nöjd. Ingenting är någonsin bra för det finns alltid något som går att göra bättre. För mig handlar det om en omänsklig krav bild som jag själv sätter på mig. Det är långt över kraven som andra i min omgivning sätter.

Oavsett vad andra runtomkring säger så är jag aldrig nöjd.  Det är också något jag jobbar med varje dag för att förändra. Vill ju kunna ta åt mig då folk säger att man gjort något bra.

Det som jag tror också bygger en grund till prestationsångest är hur vi i dagens media styrda samhälle jämför oss med varandra. Att man ständigt jämför oss med varandra. man glömmer lätt att varenda än av oss besitter olika förutsättningar för olika saker. Att man borde sluta se saker man inte gjort som andra i ens närhet klarat av och i stället lyfta sina egna framgångar.

Det är ofta jag glömmer bort, och har svårt att plocka fram det jag faktiskt presterat och vad jag fortfarande presterar varje dag. Saker som jag i grund och botten måste vara och är väldigt stolt över.

Elin Burman
Lev livet i dag för i morgon kan det vara för sent.
Alltid sakna aldrig glömma.

​För drygt 4år sen kastade jag mig ut på ett äventyr. Ett äventyr utan egentlig eftertanke. Lämnade allt som då  var trygghet. Jag tog mina prylar och flyttade till en ny stad över 60 mil från det som fram tills dess varit mitt hem.  Så här 4år senare har jag byggt upp en ny trygghet, utan att för den skull lämna det som var.

Så klart har det funnit tider då man bara vill ge upp å flytta tillbaka till det gamla, stunder där hemlängtan och längtan efter familjen varit brutal.  Efter ett tag vänjer man sig vid att längta och sakna. Stunderna då man åker hem och träffar alla igen blir då en otrolig energikälla.

Men det finns också sidor av det här som jag aldrig kommer vänja mig vid. Det är då det händer mina nära och kära något. Känslan av att i dessa lägen vara långt borta kommer jag aldrig vänja mig vid. Att bara vilja finnas där. Det är då det nästan känns som att man lever i en annan värld.

Man får sig en tankeställare att man måste ta vara på tiden och aldrig någonsin ta något för givet. Framför allt stunderna med dem äldre. Dem stunderna kommer inte igen.

Till min älskade fina farmor, jag hoppas du snart är tillbaka hemma hos farfar och mår bra igen. 

Elin Burman
Lev livet i dag för i morgon kan det vara för sent.
Alltid sakna aldrig glömma.

En spelledig helg blev till en helg uppe i Umeå hos mamma och pappa. En väldigt bra och innehållsrik helg. Den började med att vi i fredag for i väg och kikade på löven - Troja. Sen hade vi en mysig familjemiddag där på söndagskvällen som avslutades med en omgång med andra ord. Riktigt roligt spel. I dag har vi varit hos både farfar och farmor och mormor och morfar och farsdags fikat. Roligt och träffa massa släkt då man ändå var uppe. Händer inte så ofta att man träffar alla nu i och med att jag bor på annan ort. Avslutar helgen med att mitt plan hem till Stockholm är ca en timme sent. Jag som skulle i väg och kika innebandy. Nå väl hinner ju se en del av matchen i alla fall. Kunde ju varit värre, typ att man skulle spela själv eller något. Har i alla fall haft en väldigt mysig helg.

Elin Burman
Lev livet i dag för i morgon kan det vara för sent.
Alltid sakna aldrig glömma.