Ja allt blir ju inte alltid som man tänkt sig. Den här dagen är ett bevis på det kan man säga.

Jag hade i morse ett relativt rutinmässigt besök på specialist mödrar vården. Det va väl egentligen här det hela börjar.

Där efter diverse undersökningar osv fick jag veta att jag måste haft rätt mycket förvärkar för livmoderhalstappen hade gått från runt 25mm till att nu bara vara 8mm. (hade seriöst sagt flera gånger att det enbart va träningsvärk)

Det som var mest jobbigt för mig va att det fanns en risk att behöva byta sjukhus. Då det helt enkelt va fullt i Umeå. Jag är kvar i Umeå än, men man vet inte vad morgondagen har att erbjuda. Inte supersugen att åka sjuktransport i 15 mil då man knappt kan ta sig genom stan utan att må illa. Men det får bli vad det blir.

Har även hunnit med ett falskt positivt covid test. Alltså ett snabb test som visade positivt fast det mer ordentliga provet visade negativ. Ja så då fick man ligga på ett rum som typ kunde liknas med en bunker. Men då det andra testet var negativt fick jag komma tillbaka till det första rummet.

Nu ligger jag med 48hs dropp för att se om man kanske kan stoppa upp förloppet lite. Får helt enkelt se vad morgondagen har att erbjuda. Ska försöka få ihop ett litet inlägg varje dag men lovar så klart ingenting.

Just nu vet jag inte om jag efter den här vistelsen kommer hem med mina två tjejer. eller om det stannat upp så pass mycket att jag kan åka hem innan den riktiga förlossningen.

Vill ni följa denna resa så har jag gjort en sparad story på Instagram där jag försöker lägga upp lite eftersom.

Jag tror inte ens känslorna för den här dagen riktigt har hunnit med allt som hänt. Jag är så sjukt trött både fysiskt och framför allt mental. Så nu ska jag försöka lägga mig och sova i den seriöst 50cm breda sängen, samtidigt som jag inte ska försöka lägga mig på droppslangen som då ger tillbaka med ett jävla ljud.

Vi får se vad morgondagen har ett erbjuda.

Elin Burman
Lev livet i dag för i morgon kan det vara för sent.
Alltid sakna aldrig glömma.

Ja just nu känns det lite som livet är på paus. Spenderar i princip all min tid i sängen. Förutom då jag släpar mig upp till köket för lite mat vill säga. Det är inte jätte underhållande liv man lever just nu. Känns som om jag bara går runt och väntar på det som komma skall.

I morgon är det i alla fall dags för ultraljud nr 3 följt av mitt första läkarbesök som gravid sen jag flyttade upp hit till Umeå. Det ska bli spännande minst sagt.

Blir inte så roliga inlägg här just nu men ville bara titta in och säga att jag lever. Jag börjar se lite av ljuset i tunneln minst sagt då det förhoppningsvis inte är allt för många veckor kvar.

Elin Burman
Lev livet i dag för i morgon kan det vara för sent.
Alltid sakna aldrig glömma.

I dag går jag in i gravidvecka 34. Allt är ganska lugnt än så länge. Väldigt trött och känner mig tung men det är kanske inte så konstigt. nu är det dock förhoppningsvis bara några få veckor kvar. På tisdag har jag tid för både ultraljud nr 3, samt ett läkarsamtal. Hoppas komma därifrån med någon form av plan för dem resterande graviditetsveckorna.

I går var vi även i väg en sväng och kollade på den lägenheten jag kommer flytta in i till sommaren. Såg väldigt lovande ut även om hyresvärden ska renoverad det mesta i den innan flytten blir av.

Annars händer det inte allt för mycket, försöker göra så lite som möjligt kan man väl säga. Varit väldigt trött ganska länge nu och det tar lite extra på det mentala kan jag verkligen medge.

Känns enormt skönt att saker och ting börjar falla på plats. Ser så fram i mot att få möta vår och sommar tillsammans med mina små tjejer. Kommer bli magiskt.

Elin Burman
Lev livet i dag för i morgon kan det vara för sent.
Alltid sakna aldrig glömma.