När man blir ledsen för allt och ingenting

I bland kommer jag i perioder då jag bara vill grina åt allting. Då det förfluttna kommer i kap och jag bara vill lägga mig ner och dö lite granna. Det är jobbigt när man inte kan förklara varför man är ledsen. Att det bara blir utan någon klar anledning. I bland blir det som att det förfluttna kommer i kap en. Det som varit har tyvärr gjort mig till en människa som aldrig kan vara nöjd, med rätt mycket självkretik. Ingenting är någonsin bra liksom. I bland kan jag bara inte se hur personer i min omgivning faktiskt kan tycka om mig. Det är rätt så jobbigt må jag säga. Det finns alltid en take som säger något negativt. Detta kan jag i bland få väldiga skuldkänslor för. Jag vet ju innerst inne att det finns människor som tycker om mig för den jag är. Jag vet att jag i många avseneden är omtyckt. Men har bara så sjukt svårt att plocka fram det när det behövs som mest. I bland kan pressationsångesten i olika sammanhang ta över. Man vet vad man vill men inte riktigt vilken väg man vill ta för att nå målet. Och när man misslyckas blir det bara en enorm besvikelse kvar. Att bara säga att man ska bli en glad människa är lättare sagt en gjort. För dessa perioder återkommer i mellanåt. Perioder av tvivlan. Tror inte på att man jämt kan vara en glad människa för det orkar man inte. Till alla er underbara människor som står vid min sida vill jag bara säga tack. Tack för att jag får vara jag och tack för att ni är ni. Utan att överdriva så betyder ni sjukt mycket för mig. Att jag kan hämta kraft inom något när det är så här. Är så himla lycklig att ni finns i mitt liv.

Elin Burman
Lev livet i dag för i morgon kan det vara för sent.
Alltid sakna aldrig glömma.


  • Vardag

Gillar

Kommentarer

IP: 82.99.3.229