Flyr stan

Just nu sitter jag på ett tåg på väg norrut. Stockholm kaosar nu i och med smittan och jag vill inte riskera att inte komma hem till påsk. Därför åker jag nu innan det urartar ännu mer. Ingen har en aning om vart det här kommer sluta. Är jag rädd? Nej egentligen inte för min egna skulle men för mina nära och kära i riskgrupper ja. Jag har en bra chans att klara mig lindrigt i från det här men man ska inte glömma att andra inte har en lika bra chans utan löper bra mycket större risk. Kommer därför ligga lågt med att träffa mina mor och farföräldrar ett tag framöver. Det svider att säga det men jag vill inte vara en bidragande orsakat att dem ökar på sina risker för att bli sjuka. Jag skulle aldrig kunna se mig själv i ögonen omtag på något sätt bidragit. Nu Är jag dock 100% symtomfri men tänker ändå inte ta några som helst risker.

Jag är fullt medveten om att jag åker från ett område med större konstaterad smitta jämför med det område jag kommer till. Men då jag än så länge är totalt symtomfri har jag valt att följa mitt hjärta och åka hem till min familj för att främja mitt psykiska månade. För mig är det påfrestande som sjutton då rutiner och vardagen ändras på ett så pass ovist sätt som den här situationen innebär. Jag är en människa med behov av kontroll och rutiner. Just ju finns inget av det. När saker och ting förändras mår jag bäst av att ha koll på då saker och ting sedan går tillbaka till det normala.

Är det själviskt att tänka så här? Att man inte vill vara mitt i där det är som värst.

Elin Burman
Lev livet i dag för i morgon kan det vara för sent.
Alltid sakna aldrig glömma.


Gillar

Kommentarer

Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229